SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1frakta´l substantiv ~en ~er frakt·al·enen starkt sönder­bruten bild eller mängd vars bestånds­delar ofta är lik­formiga med helheten i vetenskapliga samman­hang, spec. matematikvetenskapl.en självlikformig fraktal som kan delas upp i kopior av sig självröken från en skor­sten, virvelbildningen i ett vatten­fall och an­dra fraktaler i naturensedan trol. ca 1900; ökad anv. sedan 1960-talettill lat. fra´ctus ’bruten’; jfr fragment, fraktion
2frakta´l adjektiv ~t frakt·alsom har att göra med fraktaler mat.fraktal geometrisedan trol. ca 1900; ökad anv. sedan 1960-taletse 1fraktal