SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
gäs`pa verb ~de ~t gäsp·argöra en reflexartad djup­andning med upp­spärrad mun på grund av sömnighet, leda e.d. komm.barnen började gäspa redan klockan åttahon satt och gäspade under före­dragetgäspasedan 1325Westgöta-Lagenfornsv. gespa; trol. besl. med isl. geipa ’prata’, eg. ’gapa’; besl. med gipa Subst.:vbid1-177096gäspande, gäspning; vbid3-177096gäsp