SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ga`sa verb ~de ~t gas·ar1ibl. med partikeln öka hastigheten hos for­don genom att trampa på gas­pedalen trafik.du måste gasa (på) mera i uppförs­backengasa (på)sedan 19332ibl. med partikel, särsk.bort, ihjäl döda genom att ut­sätta för giftig gas som offret vanligen andas in; med avs. på människa el. djur, särsk. o­hyra af.JFRcohyponymröka ut gasa bort lössenfångarna gasades (i­hjäl) med cyan­vätehan gasade i­hjäl sig i garagetgasa (bort/ihjäl) ngn/ngtsedan 1927Subst.:vbid1-167419gasande, vbid2-167419gasning