SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
get substantiv geten getter [jet´-] get·en, gett·er●typ av fårliknande djur med raggig päls, böjda horn och hak­skägg ofta hållet som mjölkdjur samt för produktion av kött och skinn i karga och bergiga trakter zool.JFRhyponymbock 1hyponymkillinghyperonymslidhornsdjur getmjölkgetostangoragetkashmirgetmarokänggetskruvhornsgetmjölka getengeten stångadesgeten är den fattiges ko○äv. om när­besläktade (vilda) djurvanligen i sammansättn. getdjursnögetstenget○äv. om köns­mogen rådjurshonaen bock och tre getterskilja fåren från getternasefår sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. get; gemens. germ. ord, mot­svarande lat. hæ´dus ’ung get’