SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
get substantiv geten getter [jet´-] get·en, gett·ertyp av fårliknande djur med raggig päls, böjda horn och hak­skägg ofta hållet som mjölkdjur samt för produktion av kött och skinn i karga och bergiga trakter zool.JFRhyponymbock 1hyponymkillinghyperonymslidhornsdjur getmjölkgetostangoragetkashmirgetmarokänggetskruvhornsgetmjölka getengeten stångadesgeten är den fattiges koäv. om när­besläktade (vilda) djurvanligen i sammansättn. getdjursnögetstengetäv. om köns­mogen rådjurshonaen bock och tre getterskilja fåren från getternasefår sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. get; gemens. germ. ord, mot­svarande lat. ´dus ’ung get’