tryckår: 2009
get
substantiv geten getter [jet´-]
get·en, gett·er●typ av fårliknande djur med raggig päls, böjda horn och hakskägg
ofta hållet som mjölkdjur samt för produktion av kött och skinn i karga och bergiga trakter
zool.JFRhyponymbock 1hyponymkillinghyperonymslidhornsdjur
getmjölkgetostangoragetkashmirgetmarokänggetskruvhornsgetmjölka getengeten stångadesgeten är den fattiges ko○äv. om närbesläktade (vilda) djurvanligen i sammansättn.
getdjursnögetstenget○äv. om könsmogen rådjurshonaen bock och tre getterskilja fåren från getternasefår
sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. get; gemens. germ. ord, motsvarande lat. hæ´dus ’ung get’
