SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
gi`rig adjektiv ~t gir·igallt­för starkt in­riktad på att äga före­mål, pengar etc.; mer el. mindre o­beroende av eg. behov ned­sätt.admin.psykol.JFRcohyponymlystencohyponym1snikencohyponymgnidencohyponymsnål 1cohyponymnärig girigbukgiriga spekulantergiriga direktörer med o­sannolika fall­skärmarhon tog girigt för sig av tårtan (adv.)äv. om handling o.d.han kastade giriga blickar mot smörgås­bordeti sammansättn. äv. all­männareivrig att få det som fram­går av för­ledet hämndgirigvetgirigäregiriggirig (efter ngt)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. girugher, till giri ’begär; lust’; besl. med begära, gärna