SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
hän`da verb hände hänt, pres. händer händ·er(komma att) äga rum genom krafter el. faktorer som inte (helt) kan kontrolleras; ofta i fråga om samman­satt förlopp med en serie del­moment NollSYN.synonymtilldra sig 2 JFRcohyponymskecohyponyminträffa 1cohyponymförsiggåcohyponympassera 2 han berättade om allt som hade hänt under resanvad som helst kunde händadet får inte hända någon mer o­lyckadet händer i­bland att hon tittar inibl. spec. med an­tydan om negativ till­dragelsedu ser så bekymrad ut ― det har väl inte hänt något?äv. med avs. på person e.d., ofta om ngt farligtveder­faras JFRcohyponymdrabba om något skulle hända mig så vet du var pengarna finnsvad skulle hända med den föräldra­löse pojken?hända (ngn) (TID) (ngnstans), hända (med ngn/ngt)det kan hända att ...det är möjligt att ...det han hända att hon har rätt det kan väl händadet kan kan­ske förhålla sig såvanl. som uttr. för motvilligt medgivandedet kan väl hända att man ljuger någon gång i­bland det må vara häntdet kan (nätt och jämnt) god­tasatt en politiker kan ut­trycka sig tarvligt må vara hänt, men att ingen av hans parti­kamrater reagerat mot hans ut­talande är betänkligt låtsas som om ingenting har häntse2låtsas sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. hända, urspr. ’gripa med handen’; till hand Subst.:händelse Och det hände sig vid den tiden, att från kejsar Augustus utgick ett påbud, att hela världen skulle skattskrivas.Bibeln (1917 års övers.), Lukas 2:1