SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1hallå´ interjektion 1jag på­kallar upp­märksamhet! komm.hallå där, stanna!hallå, du glömde plån­boken!hallå hallå, vi an­ropar alla bilisteräv. som svar på an­rop e.d., särsk. vid telefon­kontakthallå, det är jagsedan 1815av lågty. hallo med samma betydelse; ljud­härmande; som modernt ord, telefon­svar m.m., av eng. hallo 2hej ett informellt hälsnings­ord Nollhallå, hur mår du?sedan 1847
2hallå´ substantiv ~et hallå·etyr­vaken stämning efter chockartad upp­levelse el. upp­täckt ngt vard.psykol.JFRcohyponymuppståndelse 2 det blev ett väldigt hallå när de upp­täckte att tavlan var försvunnenäv. all­männareo­väsen sedan 1847substantivering av 1hallå