publicerad: 2021  
hingst hingsten hingstar
hingst·en
substantiv
● hanne av häst­djur särsk. häst men äv. åsna och zebra (och kamel­djur)
JFR valack, sto
arabhingst; unghingst
hon lyckades tämja den vilda hingsten
belagt sedan 600-talet (runsten, Stentoften, Blekinge (Danmarks Runeindskrifter; Santesson)); runform hagestumR (dat. plur.), fornsvenska hingist; av lågtyska hingest med samma betydelse; jfr ur­sprung till häst