SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
hy substantiv ~n yttre, synlig sida av ansikts­huden särsk. med tanke på dess färg el. släthet med.JFRcohyponymhudcohyponymskinn persikohyrosenhyhennes fräscha hynär hon var ton­åring hade hon finnar och dålig hyoren hyhy med finnar och por­maskarpreparatet sades hjälpa mot fet och oren hy sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. hy ’ut­seende; färg; hy’; av o­visst urspr.; ev. besl. med hud