SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
i`das verb iddes itts, pres. ids äv. åld. ides id·asförmå sig till mindre an­strängning NollJFRcohyponymgitta hon iddes inte svara på alla frågorna på enkätenidas (V), idas (att+V)sedan senare hälften av 1400-taletSvenska Medeltids-Postillorfornsv. idhas, reflexiv form av idha ’vara verksam’; bildn. till 3id