SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
inert´ adjektiv, neutr. ~ in·erto­benägen att in­gå kemiska föreningar kem.inert kväveinerta gaser som argon och neonsedan 1909av lat. in´ers ’o­skicklig; o­verksam’, till in- och ar´s ’konst’