publicerad: 2021
stat
staten stater
stat·en
substantiv
1
område som utgör en självständig politisk enhet särsk. med tonvikt på självständighet gentemot andra sådana områden
industristat; nationalstat
en suverän stat; drömmen om en palestinsk stat; Europas mer än 50 stater
○
äv. om självstyrande enhet i förbundsrepublik, särskilt i USA
delstat; sydstat
staterna i Mellanvästern; Förenta staterna
belagt sedan 1660;
av tyska Staat med samma betydelse; urspr. samma ord som
stat 4
2
knappast plur.; ofta bestämd form
(sammanfattningen av) ett lands regering och de centrala verk och myndigheter som är direkt underställda den
statsanslag; statsanställd
stat och kommun; kyrkan skildes från staten; lura staten på pengar; betala skatt till staten
statens kaka är liten men säker
se
kaka
belagt sedan 1800
3
(beräkning av) finansiell ställning
belagt sedan 1622;
se ursprung till
stat 4
4
avlöningsanordning för viss kår av befattningshavare
lönestat
tjänsten fördes upp på ordinarie stat
belagt sedan 1430–50 (Hertig Fredrik av Normandie);
fornsvenska stat 'ställning; levnadssätt'; ur lat. stat´us 'ställning; ståndpunkt; tillstånd'; jfr ursprung till
ståt