SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
instinkt [in`-] substantiv ~en ~er in·stinkt·en●inre drift som inte är vilje- eller tankestyrd och som leder till visst beteende särsk. hos djur psykol.zool.JFRcohyponymintuition näringsupptagningen och fort­plantningen styrs av instinkter○äv. hos människanspontan tendens till visst beteende beskyddarinstinktmodersinstinktfölja sin instinktsom besluts­fattare går han gärna på instinkt○ibl. med stark bi­betydelse av intuitionhon hade en mycket säker instinkt för vad som borde görasinstinkt (för ngt/att+V/SATS)sedan 1735av lat. instin´ctus ’in­givelse’, till instin´guere ’egga’, eg. ’sticka in’; jfr distingerad, distinkt