SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1interferen´s substantiv ~en ~er inter·fer·ens·enöver­lagring mellan o­lika våg­rörelser så att våg­rörelsen förstärks i vissa om­råden och försvagas i an­dra fys.språkvet.interferens mellan ljus­strålarinterferens på en vatten­ytaspec. med ton­vikt på störande effektinterferensbildden dåliga tv-bilden berodde på interferensäv. ut­vidgat(ömse­sidig) på­verkan språkvet. m.m.interferensen mellan svenskan och finskan i Fin­landinterferens (mellan ngra), interferens (med ngt)sedan 1834till inter- och lat. feri´re ’slå, stöta’
2interferens [-fe´-äv.-fi´-] substantiv, ingen böjning, n-genus inter·fer·ensregel­vidrig av­skärning av mot­spelares väg i is­hockey sport.sedan 1948av eng. interference med samma betydelse, till interfere ’gå emellan; hindra’; eg. samma ord som 1interferens