SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1kör [´r] substantiv ~en ~er kör·en1organiserad (större) grupp sångare admin.musikyrk.körledarekörsångkörverkdamkörgosskörkammarkörkyrkokörmanskören blandad körsjunga i körsom extra­nummer sjöng kören ”Uti vår hage”äv. om musik­stycke för så­dan grupp (och ofta äv. orkester)Fångarnas kör ur Nebukadnessaräv. om sam­tidigt talande rösterJFRcohyponymkorus en kör av o­gillande röster mötte hennes debatt­inläggde läste upp versen i kör(i) kör, en kör (av ngra)sedan 1788av fra. chœur med samma betydelse; av lat. chor´us ’kör’; jfr kor 2grupp av aktörer som ut­förde sång med dansrörelser i det antika dramat musikscen.yrk.sedan 1797
2kör [çö´r] substantiv, ingen böjning, neutr. tid.i ett körideligenungarna skrek i ett kör sedan ca 1875till köra