SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ko´ger substantiv kogret, plur. ~, best. plur. kogren kogr·etfodral för pilbågspilar som bärs på ryggen mil.pilkogerismannen Ötzi hittades bred­vid en yxa och ett kogeribl. äv. om fodral till bågesedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. kogher; via da. av lågty. koker med samma betydelse; av om­diskuterat urspr.