publicerad: 2021  
konfrontera konfronterade konfronterat
verb
konfronte´ra
1 ofta pass. bringa i kontakt med någon el. något
någon/något konfronteras med någon/något (av någon)
någon konfronteras med någon (av någon)
någon konfronteras med något (av någon)
något konfronteras med någon (av någon)
något konfronteras med något (av någon)
några konfronteras (av någon)
hon konfronterade honom med inne­hållet i väskan; den an­hållne konfronterades med rån­offret
○ ofta med an­tydan om (möjlig) konflikt
han konfronterades med sin mot­ståndare
○ äv. mer abstrakt
konfronteras med ett problem; konfronteras med sitt verkliga jag
belagt sedan 1625; av medeltidslat. confronta´re med samma betydelse, till lat. fro´ns 'panna'; jfr ur­sprung till front
2 placera sig öga mot öga med någon; ibland men inte nöd­vändigtvis i fientligt syfte
någon konfronterar någon/något
någon konfronterar någon
någon konfronterar något
befolkningen upp­manades att inte konfrontera ockupationsmaktens soldater; skåde­spelarna gläds åt att konfrontera en ny publik
○ äv. bildligt
han får själv konfrontera följderna
belagt sedan 1986
konfronterakonfronterande, konfrontering, konfrontation