publicerad: 2021
konfundera
konfunderade konfunderat
kon·fund·er·ar
verb
●
ofta perfekt particip
göra (någon) förvirrad så att det märks
någon/något konfunderar någon
någon konfunderar någon
något konfunderar någon
han skakade konfunderad på huvudet; hon blev märkbart konfunderad av kritiken
belagt sedan 1647;
av lat. confun´dere 'sammangjuta; sammanblanda; förvirra'; jfr ursprung till
konfys