SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kongruent [kåŋgruen´t] adjektiv, neutr. ~ kon·gru·entfullt överens­stämmande i storlek och form el. liknande väsentliga egenskaper särsk. geom., mat., språkvet.geom.mat.språkvet.i kongruenta trianglar är alla vinklar och alla sidor likai svenskan är predikats­fyllnaden normalt kongruent med subjektet (i mot­sats till i tyskan)kongruent med ngt, ngra är kongruentasedan 1821se kongruens