publicerad: 2021  
kontinuum ingen böjning, neutrum
kon·tinu·um
substantiv
[-ti`] el. [-ti´-] el. [-tin`-] el. [-tin´-]
● matematik sammanhängande mängd av ett oändligt an­tal element i en el. flera dimensioner
den s.k. tal­linjen är ett kontinuum
○ äv. all­männare obruten följd
ett kontinuum av dramatiska händelser; ett kontinuum av livs­former
belagt sedan 1822; bildn. till lat. contin´uus 'sammanhängande'; jfr ur­sprung till kontingent