publicerad: 2021
lärjunge
lärjungen lärjungar
lär|jung·en
substantiv
[lä`r-] 
●
person som ansluter sig till eller håller på att tillägna sig viss lära eller metod med el. utan undervisning av upphovsmannen själv
JFR
elev
(någons) lärjunge
lärjunge (till någon)
Freuds lärjungar; Linnés lärjungar; en lärjunge till Rembrandt
○
spec. bibliskt
Jesus och hans tolv lärjungar
○
äv. försvagat
något ålderdomligt
skolelev
läroverkets 900 lärjungar
belagt sedan 1454 (Timmermäns Skrå);
fornsvenska läriunge; av lågtyska lerjunge 'lärling', till leren '(att) lära' och junge 'pojke'
