SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
legat seligga
1lega´t substantiv ~en ~er leg·at·enpåvligt sände­bud dipl.relig.SYN.synonymnuntie sedan 1460–61Stockholms stads skottebok 1460–1468fornsv. leghat; av lat. lega´tus ’person med full­makt’, till lega´re ’förordna, ut­nämna’; jfr allegat, 2legat
2lega´t substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en leg·at·etgåva eller sär­skild för­mån som till­delas ngn genom testamente jur.kusinen fick halva förmögenheten genom legatsedan 1680av lat. lega´tum med samma betydelse, till lega´re ’förordna’; jfr 1legat