SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1lo`ge substantiv ~n logar log·en(ut­rymme i) lantbruksbyggnad för förvaring av hö och säd jordbr.dans på logende fick sova över på logensedan mitten av 1300-taletKonung Magnus Erikssons Landslagfornsv. loe; av o­känt urspr.; ev. besl. med lave
2loge [´] substantiv ~n [lå´∫en] ~r [lå`∫er] log·en1omklädnings­rum för skåde­spelare i teater­byggnad e.d. scen.hon satt i logen och sminkade aväv. om liten av­delning med åskådar­platser (ofta längs sidovägg) i teater­salongäv. ngt ut­vidgat (i sammansättn.)portvaktslogesedan 1841av fra. loge ’(löv)hydda, koja; loge’; av germ. urspr.; jfr loggia 2lokal­avdelning av ordens­sällskap samh.frimurarlogenykterhetslogeäv. om mot­svarande lokalhan är på logen i kvällsedan ca 1785