SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1mecka [mek´aäv.mek`a] substantiv, ingen böjning, neutr. plats där ngt i sär­skilt hög grad ut­vecklas och blomstrar NollParis, konstens meckangts meckasedan 1965till Mekka, namn på stad i nu­varande Saudi­arabien
2mecka semeka