publicerad: 2021  
objekt objektet, plural objekt, bestämd plural objekten
ob·jekt·et
substantiv
objek´t
1 sär­skilt i affärs­mässiga och vetenskapliga samman­hang före­mål eller före­teelse som berörs av viss verksamhet
JFR föremål 1, sak 1
bytesobjekt; försöksobjekt; investeringsobjekt; skatteobjekt
ett objekt (för något)
en fastighets­mäklare som hade flera intressanta objekt att erbjuda
○ ibland om person, med fram­hävande av passiv roll eller dylikt
i NN:s bilder reduceras kvinnorna till objekt
belagt sedan 1731; av medeltidslat. objec´tum med samma betydelse, till lat. objic´ere 'kasta fram emot; placera mitt­emot'
2 sats­del som an­ger före­mål för en handling som ut­trycks av verbet
JFR subjekt 1
objektsform; ackusativobjekt; dativobjekt
i satsen "hon gav Pelle boken" är "boken" direkt objekt och "Pelle" indirekt objekt
belagt sedan 1815