publicerad: 2021  
oboe oboen oboer
obo·en
substantiv
[å`boe] äv. [åbå´]
● ett nasalt klingande träblås­instrument med ett mun­stycke med två rör­blad som hålls mellan läpparna
oboekonsert
Bachs konsert för violin och oboe i d-moll
○ äv. om en orgel­stämma
belagt sedan 1699; via ita. av franska hautbois med samma betydelse, till haut 'högt klingande' och bois 'trä; träpipa'