SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ock [åk´] adverb ock­så formellt el. högt.Nollpå natten vaknade hon, så ock smärtan i bröstetom ockäven omngt högt.jag skriver till dig i hopp om att bereda dig en, om ock liten, förströelse sedan 1000-taletrunsten, t.ex. Skepptuna, Upplandvanligen runform uk, fornsv. ok; gemens. germ. ord; trol. besl. med öka; jfr och