SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
o`rolighet substantiv ~en ~er o|­ro·lig·het·envanligen plur. upp­lopp eller mindre strid ofta i politiska samman­hang samh.JFRcohyponymbråk 1 rasoroligheterstudentoroligheterfort­satta oroligheter på Västbankenminst tre personer om­kom under oroligheterna(under/vid) oroligheternasedan början av 1500-taletEtt forn-svenskt legendariumfornsv. orolikhet