SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
provin´s substantiv ~en ~er provins·en1större lands­del som bildar en administrativ enhet ut­görande t.ex. ett statligt el. kyrkligt förvaltnings­område mest vid beskrivning av äldre el. ut­ländska förh.samh.JFRcohyponymguvernementcohyponymlän 1 en av­lägsen provins i Romar­riketSveriges provinser runt Öster­sjön under stormakts­tidenspec. (i best. f.)lands­orten ibl. ngt ned­sätt.provinstidningen trupp från Dramaten turnerade i provinsenen provins (av/i ngt)sedan ca 1595av lat. provin´cia ’upp­drag; ämbete; provins’; jfr provensal 2den största indelningsgruppen vid (naturlig) systematisering av växt- och djur­riket om­fattande en el. flera besläktade klasser nu­mera mindre brukl.bot.zool.JFRcohyponymstam 3cohyponymdivision 4 provinsen ryggrads­djuren provins (av ngt)sedan 18613växtgeografiskt om­råde med viss, enhetlig flora bot.sedan 1857