SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
rätt`egång substantiv ~en ~ar rätte|­gång·en●förfarande som tillämpas när ett tviste­mål eller brott­mål läggs fram in­för eller behandlas av en dom­stol jur.SYN.synonymmål 6 rättegångsförhandlingskenrättegångrättegången mot krigs­förbrytarnahan är o­rättvist dömd och förtjänar en ny rättegånghon är fri mot borgen och väntar på sin rättegången rättegång (mot ngn/ngt)sedan 1407öppet brev utfärdat av biskop Brynolf i Skara med löfte till drottning Margareta att återställa lånat guld (Svenskt Diplomatarium)fornsv. rätganger; samman­satt av 3rätt och 1gång