SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1ren adjektiv ~t 1fri från (partiklar av) främmande, o­önskade ämnen särsk. om (om­givning till) person admin.af.hyg.relig.MOTSATSantonymsmutsig JFRcohyponymklar 1 renskrubbadrenskuradrentvättadren och snygghel och renrena händerren luftrena lakanhålla sig rentvätta sig rengöra rent såretgöra ren bössangöra rent efter sigäv. om formsom är utan störande in­slag en ren profilen design med rena linjeräv. om språk­behärskning, sång o.d.sjunga rent (adv.)han är fyra år men kan inte prata rent (adv.)ofta bildligt, spec. i fråga om moralsom är utan synd eller falskhet renhjärtadrent sam­veteha rena tankarren och oskulds­fullspec. äv.fri från främmande (förment skadliga) in­slag predika den rena läranspec. äv. i fråga om definitiv version av ngt skrivet (i mots. till kladd)hon gjorde noteringar varje dag och lät sin sekreterare skriva rentav renaste vattensevatten 1 göra rent bordsebord 1 göra rent hus (med ngt)sehus 1 kemiskt renabsolut renhon tog bort fett­fläcken med kemiskt ren bensin ○ äv. bildligtmatchen var kemiskt ren från mål­chanser på ren svenskasesvenska 1 rent spelsespel 4 sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. ren; gemens. germ. ord; till en indoeur. ord­rot med bet. ’skilja; sikta’; jfr rensa 2ej predikativt som allt­igenom ut­görs av det ämne e.d. som fram­går av samman­hanget admin.JFRcohyponymoblandadcohyponymgedigen 1 rent guldren bom­ullren spritäv. om mer abstrakta före­teelseren ren lögnen ren olycks­händelsede träffades av en ren till­fällighethon backade ur av ren självbevarelse­driftdet porlade in­om henne av renaste glädjeibl. i över­drifter o.d.arbets­platsen var rena lek­skolanen recension som var rena lust­mordetibl. i adverbiell an­vändninghan var rent o­förskämdrena löjanselöjan rent avfaktiskt till och medenligt studien riskerar många patienter att opereras med en metod som inte bara är farlig utan rent av dödlig rent ut sagtsesäga 1 säga ngt rent utsesäga 1 vara rena grekiskansegrekiska 1 sedan 1320–50Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)Så är den vida världen ett daggkåpeblad och ini skålen vilar en vattendroppe klar. Den enda stilla droppen är livets ögonsten. Ack gör mig värd att se i den! Ack gör mig ren!Karin Boye, Önskan (i Gömda land, 1924)
2ren substantiv ~en ~ar ren·en1ett nordligt, vanligen grått eller brunt hjort­djur som hålls som tam­djur av många nomad­folk, i Sverige av samerna zool.renhjordrenhudrenkalvrenskötseltamrenvildrenrenen är det enda hjort­djuret med horn hos båda könenvinter­tid betar renen nästan bara lavarsedan ca mitten av 1300-taletÅbo domkyrkas Svartbokfornsv. ren; nord. ord, besl. med horn 2vanligen i sammansättn. kant vid väg, åker e.d. trafik.dikesrenvägrenåkerrennågra präst­kragar växte vid renensedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. ren; gemens. germ. ord av o­säkert urspr.
3ren adverb redan åld. el. högt.tid.ren i livets morgon­stundsedan 1683till redan