SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1rum´ substantiv ~met, plur. ~, best. plur. ~men rumm·et1av­delning i hus eller lägenhet, som är av­gränsad av väggar, tak och golv och av­sedd för viss verksamhet särsk. i bo­stad, vanligen möblerad, men äv. i offentlig lokal, på arbets­plats etc. heminr.samh.JFRcohyponymsalcohyponymkammare 1 rumsnyckelbadrumduschrumfinrumförrumhörnrumkapprumklassrumklubbrumlekrumsovrumtjänsterumtv-rumvardagsrumvindsrumväntrumdet minsta rummet an­vänds som arbets­rumett mysigt rum med kakel­ugn och bräd­golvhela familjen sov i samma rumhon hämtade en bok uppe på sitt rumspec. om av­delning som inte är kök, hall el. toalettfyra rum och kökäv. om annat (större) ut­rymmevanligen i sammansättn. bergrumförrådsrumhålrumpannrumprovrumskyddsrumtorkrumäv. med ton­vikt på övernattnings­möjlighet e.d.dubbelrumhusrumha eget rumbeställa rumrum för resandebetala för mat och rumhan hyr ett möblerat rumde lyckades få ett rum på ett billigt hotelläv. om större av­gränsat om­råde utom­husnästan en­bart i sammansättn. luftrumibl. bildligt, särsk. för an­givande av rang­ordning e.d.i vissa ut­tryck el. sammansättn. förslagsrumlagrumde sak­kunniga satte NN i första rummet och ON i an­drabarnets bästa måste komma i främsta rummetgå en ängel genom rummetseängel inte kunna ha ngn i möblerade ruminte kunna stå ut med ngnp. g. a. vederbörandes våldsamma uppträdande, ohyfsade sätt e. d.hon var en så­dan där bråk­stake som man inte kunde ha i möblerade rum stora rummetvardags­rummetsoff­gruppen var den givna samlings­punkten i stora rummet sedan ca 1385Klosterläsningfornsv. rum ’rum; ställe; sträcka; ut­rymme’; gemens. germ. ord, till ett adj. med bet. ’rymlig’; jfr 2rum 2möjlighet till ut­sträckning i alla tre huvud­riktningarna el. två i fråga om en yta etc. rum.JFRcohyponymutrymme 1cohyponymplats 2 armbågsrumlivsrummellanrumsvängrumtomrumdet finns inte rum för fler personer i hissenbordet får inte rum i köketdet finns rum för an­teckningar i marginalenlämna rum nederst på bladet för eventuella ändringaräv. bildligtandrumspelrumdet fanns inte rum för tvivelge rum för kritikrum (för ngn/ngt)äga rumut­spela sig, in­träffafilm­premiären äger rum lagom till jubileet sedan ca 1350Konung Magnus Erikssons Stadslag3en grundstorhet som beskriver materians ut­sträckning och som (oftast) kan beskrivas med höjd, bredd och längd fil., fys., mat.fil.fys.mat.JFRcohyponymrymd 2cohyponymtid 1 det tre­dimensionella rummetut­sträckning i tid och rumrelativitets­teorin har med­fört en djup­gående förändring i tolkningen av rummets naturäv. i psykologiska samman­hangrumsuppfattningvarseblivningsrummetsedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserDe hemliga rummen.Titel på en memoarbok (första delen i en serie) av Per Wästberg (2006)
2rum´ adjektiv, ingen böjning i rum sjösesjö 1 sedan 1527jfr fornsv. rumber ’rymlig’