SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
se`na substantiv ~n senor sen·an●vitglansig, seg bindvävstråd som fäster (del av) muskel vid skelettets ben med.senhinnasenknutakillessenabindsenahälsenaknäsenahan råkade slita av en senakalv­köttet var fullt av senor○ofta om en­staka tråd med viss an­vändning; nu­mera ofta äv. om imitation i annat materialnatursenanylonsenaen racket med hårt strängade senorhon band om köttet med en senasedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. sina; gemens. germ. ord, besl. med sno