SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
signa [siŋ`na] verb ~de ~t sign·arväl­signa åld.relig.komma i signad jordprästen signade det lilla barnetsigna ngn/ngtsedan 1000-taletrunsten, Uppsala, Uppland (Sveriges runinskrifter)runform sikni (konjunktiv), fornsv. sighna ’göra kors­tecken; väl­signa’; av lat. signa´re ’märka; teckna’, till si´gnum ’tecken’; jfr signera, välsigna Subst.:vbid1-312845signande; signeri Den signade dag som vi nu här ser från himmelen ned till oss komma.Psalmboken 175:1 (från medeltiden)