publicerad: 2021  
1stamp stampen stampar
stamp·en
substantiv
1 verk­tyg för hålslagning eller tryck i metall
JFR stämpel
myntstamp; sigillstamp
belagt sedan 1506 (inventarieförteckning på Stäkeholm i Småland (Handlingar rörande Skandinaviens Historia)); fornsvenska stamp; av lågtyska stamp med samma betydelse; nära besläktat med stampa 1
2 var­dagligt; något ålderdomligt nästan en­bart bestämd form sing. pantbank
han gick till stampen med guld­ör­hängena
belagt sedan 1862; ev. skämtsam anv. av 1stamp 1
2stamp stampet
stamp·et
substantiv
● hårda ljudliga stötar med fötter i marken el. annat fast under­lag
SE stampa 1
hon försökte koncentrera sig trots vissel och stamp
○ äv. om en­staka så­dan stöt
belagt sedan 1774