SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ska`dskjuta verb skadsköt skadskjutit skadskjuten skadskjutna, pres. skadskjuter el. ska`deskjutaska`deskjuta skadesköt skadeskjutit skadeskjuten, pres. skadeskjuter skad(e)|­skjut·ervanligen perf. part. råka skjuta (djur) så att det bara skadas jakt.en skadskjuten fågelskadskjuta ngtsedan 1817Subst.:vbid1-317098skad(e)skjutande, vbid2-317098skad(e)skjutning