publicerad: 2021  
sprattla sprattlade sprattlat
verb
spratt`la
● göra rörelser fram och till­baka i fria luften ofta (om möjligt) med armar och ben
sprattla (med något)
babyn låg på rygg och sprattlade; en mås med en sprattlande fisk i munnen
○ äv. bildligt i ut­tryck för svagt mot­stånd, hjälp­löshet och dylikt
svarts ställning var förlorad men han sprattlade än­då lite till
belagt sedan 1642; sv. dial. sprattla; besläktat med spralla, spratt
sprattlasprattlande, sprattling, sprattel