publicerad: 2021  
stånga stångade stångat
verb
stång`a
● stöta (mot något) med horn eller huvud särsk. om tjur
JFR stångas
djur stångar (mot) någon/något
djur stångar (mot) någon
djur stångar (mot) något
baggen stångade mot stängslet; fisken stod och stångade vid botten; han blev illa stångad av tjuren
○ äv. ut­vidgat om icke-levande före­teelser
något stångar mot något
robot­gräsklipparen stod och stångade mot en stubbe i träd­gården
stånga sin panna blodig se panna
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska stanga; till stång
stångastångande, stångning