SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
stöt substantiv ~en ~ar stöt·en1kraft­utveckling som upp­kommer av att ett före­mål i rörelse kraftigt träffar ett annat före­mål och på­verkar det el. får det att röra sig NollJFRcohyponymslag 1cohyponymsammanstötning 1cohyponymkollision biljardstöthan fick in en stöt med värjan mot en o­skyddad punkthan slungades fram­åt av en våldsam stötfrukten måste aktas för stötaräv. om resultatetdet gick en stöt genom båten när kölen tog i bottenäv. om före­teelse som ger upp­hov till liknande känselupplevelseströmstöten elektrisk stötäv. bildligtdet gick (som) en stöt genom kroppen när han tänkte på hennespekulationer om var fienden tänker sätta in nästa stötspec.mot­gång bakstöthon hade gått på många stötar i liveten stöt (mot ngt)i stöteni tagetde tjänst­gör två eller tre dygn i stöten lägga in en stöt på ngnupp­vakta ngnoch visa erotiskt intressevard.vara i stötenvara i fin formvard.in­för VM måste hon vara i stöten sedan 1385Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. stöter ’knuff; an­fall’; till stöta 2in­brott vard.jur.göra en stötsedan 19103gammal (mans)person vard.; ned­sätt.psykol.läraren var en gammal stöt på 60 årsedan 19614före­mål som an­vänds till stötning särsk. i hus­hållet hush.mortelstötpotatisstötsedan 1499inventarieförteckning på finska Nyslott (Arwidsson)fornsv. stöt; till stöta 5kort­varigt ljud språkvet.hornstöttrumpetstötspec.glottis­stöt den karakteristiska danska stötensedan 1754se stöt 1 6ett (tävlings)moment in­om tyngd­lyftning sport.han tog 120 kg i stötsedan 1900se stöt 1 7större dag­öppning i gruva åld.bergsvet.Stora stöten i Falu gruvasedan 1536se stöt 1