SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
sta`vkyrka substantiv ~n stavkyrkor stav|­kyrk·antyp av trä­kyrka från tidig medel­tid, med väggar av stående plankor eller stammar täckta med brant lutande spånklätt tak arkit.relig.Norge har flera prakt­fulla stavkyrkor bevaradesedan 1854till 1stav i bet. ’stolpe’; jfr stabbur