SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
sto substantiv ~et ~n sto·ethona av häst­djur särsk. häst men äv. åsna och zebra zool.JFRcohyponymmärr avelsstofölstokamelstoåsnestosedan förra hälften av 1300-talettestamente upprättat av hövitsmannen i Finland Matias Kettilmundsson (Svenskt Diplomatarium)fornsv. stoþ ’flock av ston med hingst(ar)’; gemens. germ. ord, besl. med 2stå; jfr stuteri