publicerad: 2021  
susa susade susat
verb
su`sa
ge ifrån sig sus om vind el. annan ljud­källa; äv. i opersonlig konstruktion
det/något susar (någonstans)
något susar (någonstans)
det susar (någonstans)
en susande tall­skog; vinden susade; det susade i trädkronorna
äv. om fysiskt obehag i form av sådant (upp­levt) hörselintryck
det susade i öronen
äv. vanligen med partikel, t.ex.förbi, iväg förflytta sig med hög hastighet så att (ljudet av) ett starkt vinddrag upp­står
någon susar (förbi/iväg) (någonstans)
någon susar (förbi) (någonstans)
någon susar (iväg) (någonstans)
tåget susade förbi; hon susade iväg på sin racer­cykel
belagt sedan 1528; av ljud­härmande urspr.
susasusande, susning, sus
Säv, säv, susa,
våg, våg, slå,
I sägen mig var Ingalill
den unga månde gå? Gustaf Fröding, Säv, säv, susa (i Nya dikter, 1894)