SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
tabulatu´r substantiv ~en ~er tabul·at·ur·ennot­skrift där tonsymbolerna ut­görs av bok­stäver eller siffror som an­ger fingrarnas placering på klaviatur e.d.; förr anv. för tangent­instrument och luta musikorgeltabulatursedan 1582av ty. Tabulatur med samma betydelse; till lat. tab´ula, se tavla