publicerad: 2021  
tima timade timat
verb
ti`ma
ålderdomligt el. skämtsamt ske
något timar (någonstans) (tid)
allt vad som timat i riket; deras nyligen timade in­flyttning
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen); fornsvenska tima 'hända; vara att vänta'; bildat till time 'tid; timme'; jfr ur­sprung till timme, lagtima, urtima
timatimande