SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ung adjektiv ~t, komp. yngre [yŋ´-], superl. yngst yng·resom har levt en förhållandevis kort tid särsk. om människa men äv. om (högre) djur etc., växt; vanligen inte om ngt levande i sitt allra tidigaste stadium admin.MOTSATSantonymgammal 1 ungbjörkungdomungflicksaktigunghästpurungrekordunghon är inte längre en liten flicka utan en ung kvinnahan är för ung för att köra bilnågra unga frukt­trädibl. äv. om mot­svarande tids­periodhan blev chef redan i unga årofta med ton­vikt på utvecklings­möjligheteren ung, lovande spelarevi söker en ung, energisk med­arbetarehon var ung och hade aptit på livetibl. med ton­vikt på inre egenskaperhan är 80 år men ung till sinnesbarn­barnen gör henne ung på nyttäv. om icke-levande före­teelsesom existerat förhållandevis kort tid en ung nationnär seklet var ungtspec. om grupp, rörelse e.d. som vill stå för ngt nyttunghögeren grupp författare som kallade sig Det unga Sverigeofta substantiveratäven de unga förstår att man måste pensions­sparai komparativ äv. för att skilja två personer med samma nam, t.ex. fader från sonofta i förk.d. y. Sten Sture den yngrede unga tusetu sedan 1000-taletrunsten, Blacksta, Södermanland (Sveriges runinskrifter)runform ukr, fornsv. unger; gemens. germ. ord, med mot­svarighet i bl.a. lat. juven´cus ’yngling; ung­häst’; jfr jungfru