SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
upp`mjuka verb ~de ~t upp|­mjuk·arofta lös förb., jfrmjuka upp 2 göra mjukare Nollväg­kanten hade blivit våt och uppmjukadäv. bildligt, särsk. med avs. på regel e.d.förbudet mot att gå mot röd gubbe har uppmjukatsäv. med tanke på själslig motstånds­kraftden miss­tänkte var ordentligt uppmjukad efter fem timmars förhöruppmjuka ngn/ngtsedan 1718Subst.:vbid1-378634uppmjukande, uppmjukning