SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1u`rbota adverb ur|­botaytterligt vanligen om ngt negativt Nollhan betedde sig urbota dumtsedan 1855till 2urbota
2u`rbota adjektiv, ingen böjning ur|­botasom inte kan sonas med böter om brottslig gärning åld.admin.jur.urbotamålurbota målurbota brottäv. om person, med tanke på karaktär e.d.o­förbätterlig han är en urbota slarversedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. ur­bota; till 1ur och 1bot