SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1u`te adverb 1i läge (någon­stans) i om­givningen i förhållande till visst om­råde, före­mål etc., särsk. till byggnad NollMOTSATSantonym1inne 1 uteliggareuteplatsuteserveringhon är ute i träd­gårdenvackra dagar äter de helst utehan stod kvar ute i tamburenofta med an­tydan om viss aktivitet i det friabarnen var ute och lekteäv. all­männare betr. om­givning till större före­teelse, särsk. till bebyggt om­råde, stad, land e.d.lärare ute på fältethan semestrar helst ute i havs­bandetNN är populär ute på lands­bygdenäv. mer abstrakt betr. sam­hällelig om­givning, särsk. med tanke på att vara i verksamhethan klarar inte av livet ute i sam­hälletryktet var ute över hela stadenibl. med tanke på nöjes­livutelivde är ute (på krogen) varje kvällvara ute och cyklasecykla äta uteseäta sedan 1000-taletrunsten, t.ex. Västra Ryd, Upplandvanligen runform ut­i, fornsv. ute; bildning till ut 2i konstruktion medvara i mål­inriktad verksamhet Nollhan var för sent utejag förstår inte vad hon är ute efterde var tidigt ute med nyhetenspec. betr. fientlig verksamhethan trodde att alla var ute efter honomsedan 15793i vissa ut­tryck i ställning som negativt på­verkat före­mål i förhållande till visst förlopp etc. Nollvara ute för en o­lyckasedan 18554i sitt o­återkalleliga slutläge betr. (tids)förlopp Nollfristen var utehans tid var uteäv. (under­förstått) betr. persons livi vissa ut­tryck doktorn förklarade att det var ute med honomsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagen
2u`te adjektiv, ingen böjning endast predikativt för till­fället helt över­given i ton­givande kretsar; om modeföreteelse e.d. admin.sociol.MOTSATSantonym2inne det var ute med tjafs på jeansensedan 1965