SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
vrå substantiv ~n ~r vrår·na●hörn i rum eller annat ut­rymme ofta trångt och undan­skymt och utan full tak­höjd heminr.kokvråmatvråskamvråde letade i­genom var­enda vrå i husetlek­sakerna låg bort­glömda i en vrå○äv. all­männareliten undan­gömd och privat plats i­bland behöver man en vrå för sig själv○äv. bildligtur med­vetandets skrymslen och vrår steg minnena framut­forska den mänskliga till­varons minsta vrår(alla) vinklar och vrårsevinkel 1 hemmets lugna vråhemmetmed tonvikt på den vila och avskildhet det kan ge​ efter en stressig vecka på jobbet såg hon fram emot en mysig kväll i hemmets lugna vrå sedan förra hälften av 1300-taletWestmanna-Lagenfornsv. vra, urspr. ’krökning’; besl. med vrång