SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
selot el. zelotzelot [-o´tel.´t] substantiv ~en ~er selot·en, zelot·enfanatisk trosivrare urspr. om judisk nationalist under första år­hundradet e.Kr. land.relig.yrk.Simon selotensedan 1680till grek. ze´los ’iver’; jfr jalu